Eden Rose sommaren 2011 Det här är Eden Rose år 2011. Den stod först i min trädgård utanför den inredda lägenheten i garaget i mina föräldrars villa (huset inköpt av min farfar en gång i tiden). Jag hade gjort om garageinfarten till en liten trädgård i mina föräldrars större trädgård. Så när huset såldes, då var Eden Rosen en del av det jag tog med mig. Omplanterad i trädgården till mitt nya, egna, mindre hus.

Och rosen är överdådig! Det var så den hade presenterat sig, stående som två höga buskar utanför entrén till Edelweissförbundets kapell. Arvet från mormödrarna, sammanslutningen av kvinnliga, kristna mystiker, som experimenterat bl.a. med automatisk skrift och det andliga. Rosen som symbol för det andliga och Eden som den lustgård som minner om relationen mellan kvinnor, örter och det andliga. Min farmors anknytning till Birgittasystrarna. Associationer till klosterträdgårdar och den frid som finns i trädgårdarbetet. Men också en anknytning som går bortom det kristna, via den passionerade förbindelsen med Jesus som Animus-gestalt, till syskonparet Frej och Freja, fruktbarhet och kult som har mycket lite att göra med nunne-associerad kyskhet och mer med kvinnlig passion, extatisk förening med en andlig föreställning som antagit draget av maskulinitet.

Edens lustgård... långt bortom rädslan och skammen inför det kroppsliga och det nakna. Lustgården som "obefläckad" erotik... Kvinnlig vällust. En vällust som existerar i sig själv och för sig själv.